Vi har alla olika anledningar till att Downsiza och försöka leva ett mera mera minimalistiskt liv.
Min anledning är dels för min ekonomi, men framför allt för min psykiska hälsa.
Jag har sedan 8 års åldern levt med psykisk ohälsa. Det var då jag blev manodepressiv.
Efter att kommit hem från skolan en eftermiddag och bevittnat hur man lasta in min mor, livlös, i en ambulans. Det var då som något gick sönder.
Efter en trafikolycka 2008 satte sjukdomen full fart och mitt blev ett ständigt irrande i kaos och under stundom förvirring. Det var först sommaren 2015 som jag äntligen fick hjälp. Efter 29 år av kaos, varvat med bra (långa) perioder. Äntligen kunde jag få hjälp och påbörjade samtidigt medicinering.
Manodepressivitet eller som det ibland kallas, Bipolär sjukdom, betecknas som en livshotande sjukdom med upprymda (maniska) episoder varvat med depressiva perioder.
Under ett maniskt skov är det full fart i hjärnan. Jag brukar beskriva det som att, en normal hjärna skickar impulser i 50km/H från höger till vänster och tillbax.
Under ett maniskt skov är det som att impulserna skickas i 35km/H minuten och över hela hjärnan.
Efter det maniska skovet är det bara tomt. Tomt, livlöst och allt hopp är som bortblåst.
Att leva är inget allternativ. Tankarna är extremt svarta och ett självmord hade skonat mina nära
Och kära från att lida, av allt det min sjukdom orsakar. Nu råkar jag ha en lite röst på min axel, som viskar att jag faktiskt har människor runt mig som älskar mig, så ett självmord kommer nog inte att ske.
Tillbax till minimalismen:
Om vi tittar på de flesta sjukhus och vårdavdelningar, inkl psykiatrin, så är miljön steril, vit och med väldigt lite saker på väggarna och relativt lite möbler. Detta är för att vi som patienter ska få så lite visuell stimuli och på så sätt låta hjärnan vila och låta kroppen varva ner.
Samma sak gäller för mig i mitt hem. Genom att skala bort det överflödiga, det onödiga, så låter jag hjärnan vila och jag har mindre möjlighet att åter igen bli sjuk. Kan jag då lära mig att vara här & nu, kommer också hjärnan att uppfatta den minsta lilla avvikelse och jag kan kanske häva ett skov. Kanske det skovet som är det sista.
Som jag skrivit innan är detta inte bara för de med psykisk ohälsa. Alla människor behöver låta hjärnan vila och slappna av i stillhet. Ett fantastiskt sätt är då att minska på synintryck och stress.
Så oavsett vilken anledning, så kommer Vi att finna fördelar med ett mer avskalat liv än det med massor, oavsett psykisk ohälsa eller inte
//Björn