Återställa hjärnan.....

 
 
 
Hur tusan förändrar vi ett invant beteende?
 
 
Under stenåldern så fann vi lycka i att fälla ett djur, hitta svamp eller att föda ett barn. Tillgången på materiella saker var ju liksom inte så där stor. Ända fram på bondesamhället skaffade vi ofta det vi behövde och kom till att använda. Om annat så lånade vi saken av någon annan. När vi under industrialiseringen började byta X antal timmar mot X antal pengar, så skapades också ett större utbud för att göra av med pengarna. Inte sällan var det samma människa som delade ut din lön, som tog emot dina pengar i butiken.
 
Jag var på stan idag för att handla mat.
 
Jag passade samtidigt på att ta en sväng i innerstan för att se på folk.
Det som förvånade mig var att, på bara den veckan som jag aktivt jobbat med minimalismen så har jag förändrats.
Jag såg rea skyltar och 70% över allt, jag såg inbjudande förslag på elektronikprylar till en liten peng. Direkt dök tanke upp i huvudet, en sådan skulle man kanske ha?! Det fina var att i samma sekund, sa min andra hjärnhalva, behöver du denna? Kommer du att bli lyckligare för den?
Du kan ju gissa vad svaret blev. Just det, NEJ.
 
Jag tror att genom ett aktivt tänkande på förändringen och genom stöd bland andra i samma resa (nya som invanda) så klarar vi det lättare. Vi kommer alltid att springa på en eller några som vägrar förstå eller acceptera det vi gör. Frågor som, vart är sakerna som " berättar vem som bor där" , kommer alltid att komma. 
Men som tidigare skrivit, genom att aktivt tänka på förändringen och strategierna så blir det lättare att inte falla tillbax i, Gud vad fin/cool/ball den måste jag ha, mönster.
 
Det fick mig att tänka på 2 saker Som jag nog inte funderat över tidigare.
 
1. Berättar alla mina saker vem jag är? 
Om så är fallet, så är jag vansinnigt ytlig och har byggt hela min personlighet på glas, vaser, växter och annan heminredning. Det betyder väl då att jag värderar mina fysiska saker mer än mig själv? 
 
 
2. Varför säger man så?
Jag vet inte hur många gånger jag suttit med inredningsmagasin och annat och förtjusats. Förtjusats över de där boendena med ett ensamt bord med en vas på. Den stora putsade väggen med en stor tavla och en ensam soffa framför. Samtidigt har jag tänkt, shit, så vill jag ha det!! Jag tror inte att det bara är jag? 
När jag sedan ska fixa detta, så åker jag till Ikea och TOK shoppar för att trycka in i mitt hus, i hopp om att jag ska få ett minimalistiskt och renare hem! 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer:

1 ekonomimamman.blogg.se:

skriven

Fanns många bra inlägg på den här bloggen :) Det är verkligen svårt att ändra vissa vanor medan andra är enklare. Även om jag har köpstopp nu så tittar jag ofta åt REA-skyltar, det är som att det finns en dragningskraft efter att göra klipp, haha. Har hyfsat lätt att styra bort tanken från att köpa eftersom jag aktivt tänker på det, precis som du skriver. Jag tycker det är svårt att påverka personer i min omgivning, främst min sambo, från att inte köpa så mycket saker. Han gillar främst spel och teknikprylar och tycker om att "unna" sig sådana trots att han har massvis. Har du nån idé vad man kan göra/tänka för att försöka påverka? :)

2 Anonym:

skriven

Tänker tyvärr precis tvärt om. Det är trevligare att kolla tiddn på en Breitlin än ett begat Casiour från UFF, glasss runt i en schysst bil istf ta bussrn och ringa med en iphone istf en doro. Prylar är kul, fyller en funktion, hjälper till och förenar. Mina prylar berättar till viss del vad och vem jag är. Dom definierar vad jag vill bli och hur jag inte är.

Kommentera här: